Det är med STOR sorg jag skriver detta ..
Men inatt så somnade min fina pappa in.
Jag höll honom i handen och klappade honom på kinden.
Det var jag och hans fru som fanns hos honom.
Hans stora skräck var att han skulle dö ensam .
Han var en riktig kämpe och ville inte ge upp ..
Han kommer att alltid ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer att sakna honom så mycket.
Kram :(
nicke berättade :( många tröst kramar från oss ta hand om dej nu Malin h kajsa
SvaraRaderaÅh Malin, det gör mig så otroligt ledsen att läsa det du skriver! Jag tänker på dig!
SvaraRaderaMånga kramar från Nina D
Han är saknad.... Då jag just började lära känna Micke så dras han ifrån oss alla.... Saknaden är stor, mycket stor....
SvaraRaderaDom underbara dagarna i småland förra sommaren tillsammans med er och Micke kommer jag aldrig att glömma, jag kommer aldrig att glömma då han med stor iver och stolthet visade oss runt i lilla Hultserum. Jag glömmer aldrig då vi gick från huset och över den lilla vägen till andra sidan och följde den lilla grusvägen ner en bit för att sedan svänga höger och gå ut över den saftigt gröna ängen för att sedan gå upp mot huset igen där det senare bjöds på middag....
Samma natt som Micke lämnade oss så drömde jag om en hund som naffsade och lekte med min hand, strax efter så vaknade jag för att senare somna om igen. Klockan 5 den morgonen vacknade jag helt klarvaken och låg och funderade över hur det var när Micke somnade in... 40min senare så piper min mobil till och jag får meddelandet om att Micke inte längre är vid liv. Sedan gick jag upp med blandade känslor för att göra frukost till min ena dotter som den dagen fyllde 10år... Livet är ingen
självklarhet, livet är en balans på en smal, smal linje som vi sällan kan se hur den löper...
Micke sitter nu på trappan och blickar ut över ängarna i Hultserum... Han sitter där, det är jag väldigt säker på... Han sitter där, men vi kan inte se honom, bara känna hans otroliga värme, en värme som aldrig kommer att försvinna.....
Kram Danne
Beklagar Malin <3 Kram Helena & Kristian
SvaraRaderaHej Malin, jag ser att vi går igenom liknande händelser du och jag. JAg förlorade min älskade pappa i onsdags den 25/4. Precis som du satt jag vid min pappas sida, höll honom i handen och klappade hans kind. J`Han var helt klar i till sista andetaget och sorgen är enorm!
SvaraRaderaAlla frågar hur jag mår nu. Jag mår som vanligt. För jag har ännu inte fattat att min älskade pappa är borta för alltid.
Dessa dagar sedan dödsfallet har fyllts av begravningsgöromål. Vi har besökt begravningsbyrån, jag har gjort klart hela begravningsprogrammet, valt texter och all musik, jag har beställt blommor så jag kan göra våra avskedsblommor, jag har gjort dödsannonsen och satt in i flera tidningar, jag har ringt runt till pappas vänner som bor utomlands och berättat, jag har träffat prästen och kantorn inför begravningen, jag har nu i helgen dessutom vår-rustat pappas älskade träbåt så den är klar för sjösättning och mitt i allt beslutat mig för att skjuta upp vår pågående ivf. För nu orkar jag inte mer.
Om några veckor är det dax för begravning. KOmmer sanningen i kapp en då? Kommer jag då att fatta vad som hänt? Eller kommer detta ta TID att sjunka in?
Jag är så glad för mina vänner som kommer på besök, ringer, mailar och skickar blommor för att visa sitt stöd. Känns bara konstigt att alla beklagar sorgen som jag själv inte fattat har hänt ännu....Det är som om jag befinner mig vid sidan av min egen kropp. Jag står bredvid och ser på och fattar ingenting...
Eller är jag bara så SLUT över att ha mist min lillasyster för 3 år sedan, därefter min faster, min svärfar, min farbror, min andra faster samt nu min pappa... 6 dödsfall på 3 år i närmsta familjen är GALET mycket...
Önskar dig styrka och framtida glädje med Adoptionen :-)
Själva får vi ej adoptera då min make har cancer
ps. fick din bloggadress av din vän som läser min blogg :-)
Kramar Ninna
Tusen tack söta ni <3<3<3
SvaraRaderaDanne..
du skriver så fint och jag sitter med tårar som faller. Och jag tror som du att han sitter på trappan på landet..
Det var hans största önskan att hinna komma ner innan han gick bort men han hann aldrig.
Han är otroligt saknad och jag tänker på honom hela tiden.
Hej Ninna..
Jag måste säga att jag håller med dig ,,man fixar och donar men jag har nog inte helle riktigt förstått vad det är som hänt.Vill bara lyfta luren och ringa till honom.
Höra honom kalla mig mitt hjärta.
Kan inte riktigt förstå att jag aldrig kommer att få träffa honom igen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag blir väldigt ledsen över att läsa om vad du gått igenom.
Och att jag hoppas på att det vänder för dig.
Alla styrke kramar till dig.
Kram malin