Ja jag är faktiskt lite ledsen över min mammas reaktion igår när jag berättade om våra planer inför adoptionen..
Hon sa inget bara huumm....
Hon sa inget mer började prata om något annat bara och var inte ett dugg intresserad eller att hon blev glad för våran skull...
Hon är den märkligaste människa jag känner det är ju inte så att hon är den bästa mamman precis..
Under hela min uppväxt har jag fått klara mig själv och jag har inte fått speciellt mycket kärlek.. Tur att min pappa är så kärleksfull och att jag haft honom..Han kallar mig fortfarande för hjärtat när vi pratar i telefon ...Min mamma och pappa skildes när jag bara var 1 år och sen bodde jag med min mormor i 3 år för att mamma var bara 17 år när hon fick mig och kunde väl inte ta hand om mig på heltid eftersom hon var tvungen att jobba...
Men hon får avstånd om det inte passar .. Tur att man blivit så stark som människa,, skulle lika gärna blivit ett psykfall..
Nu är det snart dax för advents fika hos syrran.. Jag har bakat hela morgonen.. Mums mums
Förresten så va julbordet vi va på igår helt galet bra... Så nöjd kul och att hitta på något med vännerna det brukar inte bli så ofta.. Kram på er och hoppas ni får en trevlig advent..
Det här vet jag ju sedan tidigare, från vår promenad med din fina hund.
SvaraRaderaSå synd att det ska kännas så. Synd att det ska vara så svårt för vissa föräldrar att acceptera och vara glad för barnens skull...
Min mamma har också gjort det tydligt gällande adoption, och det är jävligt tragiskt vilken inställning de har...skrämmande.
Tur är, som du själv säger, att du har din far och säkert massa vänner som berikar ditt liv.
Du är en av de starkaste individerna jag lärt känna. Fortsätt med det.
Hoppas du får en dunderfin dag hos din syster.
Massa kramar/
Luiza
Tack Luiza du vet vad man
SvaraRaderaSka skriva för att det ska kännas lite bättre..
Kram på dig vännen.
Saknar ord................................. Kram.
SvaraRadera